life sucks and then you die
imorse var påväg till bussen mot jobbet, och medan jag gick i tjugo minusgrader funderade vad värdelöst liv man lever egentligen. är det ett värdigt liv att kliva upp olagligt tidigt, jobba hela dagen, komma hem, äta middag. och sen vara helt slut? är det värdigt det? man ska försöka räcka till för alla, man ska göra saker man själv känner för. man kanske vill umgås med vänner, man kanske vill träna, man kanske bara vill ta det lugnt och se en film, umgås med sin sambo. man vill göra allt, men man orkar inget.
jag sover bra, jag är faktiskt relativt pigg iallafall när jag vaknar. jag är inte trött på jobbet. jag åker hem, äter middag. sen känner jag mig död. jag förstår inte vad det är för värdigt liv att leva så. visst, man har, på de flesta jobb, helgerna lediga. men dom tar slut innan de hinner börja.
men varför ska det vara så dag ut och dag in, resten av sitt liv? fan vad det suger att gå ut skolan och komma ut i arbetslivet. i skolan hade man det bra. man visste vad man skulle göra varje dag, när man var ledig och man hade sitt gäng som man alltid hängde med. helt plötsligt slängs man ut i arbetslivet. man har ingen aning om hur ens framtid ser ut. man tappar kontakten med sina kompisar. det är svårt att hitta nya.
jaja, ni tänker väl. "man tjänar pengar, då kan man göra något roligt sen" javisst kan man det. till vilken nytta? låt mig vara negativ, men man dör ju tillslut. jag tror inte man kommer ha nån nytta av de roliga man fick göra för alla pengar man tjänade under sin livstid.
såklart de skulle vara skoj att åka jorden runt, eller bara till nått land. jag har alltid sagt att jag vill det, och det kommer säkert vara en upplevelse när jag gör det. men i slutänden känns de inte värt det. först ska man slita som ett djur och vara död när man kommer hem. sen får man njuta en vecka eller två. sen är man tillbaka till slitandet. är de verkligen värt de?
jag känner jag mig nere, och det är nog dags att sova då.
och hoppas att jag vaknar upp imorgon, och tycker att det känns värt att gå till jobbet, trots att jag bara vill sova när jag kommer hem. ja, det kanske känns värdigt imorgon, vad vet jag. godnatt.
jag sover bra, jag är faktiskt relativt pigg iallafall när jag vaknar. jag är inte trött på jobbet. jag åker hem, äter middag. sen känner jag mig död. jag förstår inte vad det är för värdigt liv att leva så. visst, man har, på de flesta jobb, helgerna lediga. men dom tar slut innan de hinner börja.
men varför ska det vara så dag ut och dag in, resten av sitt liv? fan vad det suger att gå ut skolan och komma ut i arbetslivet. i skolan hade man det bra. man visste vad man skulle göra varje dag, när man var ledig och man hade sitt gäng som man alltid hängde med. helt plötsligt slängs man ut i arbetslivet. man har ingen aning om hur ens framtid ser ut. man tappar kontakten med sina kompisar. det är svårt att hitta nya.
jaja, ni tänker väl. "man tjänar pengar, då kan man göra något roligt sen" javisst kan man det. till vilken nytta? låt mig vara negativ, men man dör ju tillslut. jag tror inte man kommer ha nån nytta av de roliga man fick göra för alla pengar man tjänade under sin livstid.
såklart de skulle vara skoj att åka jorden runt, eller bara till nått land. jag har alltid sagt att jag vill det, och det kommer säkert vara en upplevelse när jag gör det. men i slutänden känns de inte värt det. först ska man slita som ett djur och vara död när man kommer hem. sen får man njuta en vecka eller två. sen är man tillbaka till slitandet. är de verkligen värt de?
jag känner jag mig nere, och det är nog dags att sova då.
och hoppas att jag vaknar upp imorgon, och tycker att det känns värt att gå till jobbet, trots att jag bara vill sova när jag kommer hem. ja, det kanske känns värdigt imorgon, vad vet jag. godnatt.
Kommentarer
Postat av: Karro
idag suger mitt liv med!
Postat av: Murki
Jag har en tanke i huvudet: "snart har jag så mkt pengar så jag kan köpa mig ett litet hus kontant. Slippa ta lån!" Det håller mig uppe :) Även om det är mörkt finns det alltid ett litet ljus där. Det kan vara svårt att hitta, men det finns!
Trackback
