räkmacka

nu ska jag ägna några rader till mig. och berätta hur bra jag är (eller vilken räkmacka jag glider på genom livet).
jag börjar med 4 mars, 2007. den lyckligaste dagen på länge, du och jag blev vi. och så kommer det förmodligen alltid vara, älskade, underbara sambo.
vi hoppar fram till 5 juni 2008. studenten. 17 dagar senare är jag på arbetsintervju. 3 dagar efter det börjar jag på recall.
recall 2008-06-26 -- 2008-08-01.
den 28 juli fattade vi beslutet att flytta till örebro, då klas kommit in på skolan han sökt.
den 21 augusti var vi på plats i örebro. jag fick ett jobb (det enda jobb) jag sökt, och hade en utbildningsdag den 22 augusti.
1 september börjar jag på mitt jobb i örebro. den 12e november får jag veta att jag slutar den 14e.
e&s foto 2008-09-01 -- 2008-11-14.
den 19 november fattar vi bland de svåraste beslutet någonsin. vi skulle flytta hem igen. den 14 december landade vi i östersund igen.
den 28 januari 2009 började jag på recall, igen.
recall 2009-01-28 -- 2010-04-01.
sen fick jag nog. jag sökte ett nytt jobb, och jajjemen, det fick jag. än så länge trivs jag.
försäkringskassan 2010-04-06 --- ?   (bara så ni vet så är dagarna mellan 1-6 april röda dagar, så det klassar jag inte som arbetslöshet.).

har jag räknat rätt så har jag varit arbetslös 125 dagar sen jag tog studenten. med tanke på att det snart är två år sen jag gjorde det, är de jävligt bra gjort.
jag har hunnit bo i två egna lägenheter och hunnit ha två bilar.
jag har varit tillsammans med klas i 38 månader, och vi har varit sambos i snart två år på heltid.
året 2009 fick jag tillbaka runt åtta tusen på skatten, och 2010 får jag tillbaka femton tusen.
i månaden april får jag dubbla löner, vilket gör en inkomst på cirka 21tusen.
jag har en underbar mamma som man alltid kan prata med allting om.
jag har en underbar pappa som alltid tror på mig, i alla lägen. får ofta höra "vad var det jag sa?" när jag lyckas med något.
jag har två underbara systrar. ni är tokiga, men det är jag med! ni är bra, men jag är lite bättre.

sammanfattningsvis så har jag en underbar sambo som jag delar mitt liv med, och gör det gärna resten av livet också. underbar familj som alltid finns där. jobb, körkort, bil och hela köret.
ändå känns det som att det inte är komplett. men jag vet inte, mycket vill ha mer..?

sveriges värsta bilförare

säg att det är uppgjort, säg det!
det är skrämmande hur dåliga dom är. dom måste göra till sig. usch, jag är chockad. en av de som är med i denna säsong är typ 19 när det spelades in. det innebär att hon precis har tagit körkort, hur i helvete klarade hon uppkörningen?

är det inte uppgjort lämnar jag snart in mitt körkort.

when i was feeling down, you made that face you do, no one in the world who could replace you

en vecka på det nya jobbet har gått, och det känns lite både och faktiskt. saknar faktiskt (och jag trodde aldrig jag skulle säga det) mitt gamla jobb. inte lönen, men arbetskamraterna och sysslorna. jag kunde det mesta. folk frågade mig om hjälp när dom inte kunde. jag fick lära upp folk. nu är det jag som sitter i den sitsen när jag inte kan något. och jag blir frustrerad. jag vill kunna allt på en gång!! :P hopplös jag är!

har införskaffat mig en systemkamera också, en nikon d40x. känns suveränt, jag hoppas jag lyckas plåta några schyssta bilder. var ju hur kul som helst att fota i gymnasiet, så jag hoppas jag får tillbaka glöden! blir ju kalas nu när det går emot vår också!

sen då. ja, jag får förmodligen dubbla löner denna månad, är inte helt säkert ännu, men det lutar åt det. och i juni får jag hela femton tusen tillbaka på skatten. jag är klyven, jag vill köpa nått fint och åka på en resa. samtidigt vill jag spara massor också. lär ju räcka till alltihopa, men ändå. hm, får se.

sambon är på vift också, han passade på att åka till bräcke när han fick ledigt i två dagar. så himla typiskt att vi typ aldrig är ledig samtidigt. :( jag hatar det. och jag hatar att sova ensam. nu lägger jag mig iofs för det mesta innan klas, men oftast brukar jag krypa ihop intill klas när han kikar på tv i soffan, så somnar jag där. sen om jag vaknar till innan han ska sova går jag in till sängen och sover vidare.
jag hatar verkligen att sova ensam. man blir så bortskämd när man mer eller mindre sovit tillsammans med sin andre hälft i kanske två och ett halvt år av de drygt tre åren vi varit tillsammans.


tiger woods

har precis sett tiger woods första presskonferens på viasat golf. vem har missat de senaste månadernas turbulens kring honom? nja, ingen kan jag tänka mig.

jag tycker det är fel det han har gjort, såklart. men jag tycker ändå att han borde få ha privatlivet ifred. klart att det är fel, det säger jag ingenting om. men man vet egentligen inte vad som är sant och inte eftersom media kan förvränga ganska mycket. och även om vartenda litet ord var sant, borde han inte få ha sitt privatliv ifred? bara för att man är känd ska man inte behöva blotta sitt privatliv kan jag tycka.
många har ju faktiskt glömt bort vilken bra golfspelare han faktiskt är, för det kan ingen säga nått annat om. han är ju förmodligen den störste idrottsmannen genom tiderna. eftersom han är relativt ung och har vunnit så mycket redan kommer det nog finnas få, eller ens någon, som kommer vara lika framgångsrik som honom.

som en familjemedlem sa till mig tidigare idag, karlar är karlar. dom kan göra sånt, men låt dom göra det då! låt han få bete sig sådär om han vill göra det. han är fortfarande bra på golf. och förresten, det finns även kvinnor som beter sig på precis samma sätt.

se även john terry. fotbollsspelare i chelsea. även han har en otrohetsskandal efter sig. och han blev till och med av med kaptensbindeln just av dessa skandaler. men va? är inte det jävligt konstigt hur privatlivet kan styra så mycket? ja, jag tycker då att det är fel iallafall.

jag tycker iallafall att media ska låta dom vara. alla ska låta deras privatliv vara just privat. jag är ju väldigt nyfiken av mig själv, men jag tycker ändå att dom ska få ha privatlivet för sig själv.
låt nu woods och terry få ha sitt privatliv ifred, och kanske kunna läka deras äktenskap och familjerelationer.

se, de är en perfekt familj. låt dom få läka!


måste lätta på mitt hjärta

jag har aldrig gillat jim carrey. han är liksom lite för mycket. överallt och hela tiden med sina miner och läten. det har inte fallit mig i smaken helt enkelt. jag tror det började med att jag såg någon ace ventura, men det har jag egentligen inget minne utav. var väl rätt liten då.
sen såg jag mina, jag och irene. och efter det kunde jag inte se en carreyfilm helt enkelt. det blev för mycket och det funkade inte alls.
sen vet jag inte riktigt vilken av dom som kom först, the number 23 eller eternal sunshine of the spotless mind. eller, ja, jag vet att den sistnämnda kom -04 och the number 23 kom -07. men jag vet inte vilken som blandades in i mitt liv först. jag tror det kan ha varit eternal sunshine of the spotless mind. såg den hos klas bror, erik. hade ingen aning om vad det var för film, och hade jag vetat i förväg att det var en carreyfilm hade jag nog inte velat se den. men jag såg den, och att äntligen få se honom i en seriös och ordentligt spelad roll var en upplevelse. man såg att han faktiskt var en bra skådis. sen såg jag trailern på the number 23, har faktiskt fortfarande inte sett filmen, men att se ännu en film (trailer) där han spelar en seriös roll. det blev liksom konstigt.
det var fortfarande en väldigt svag linje på vad som var okej och inte med honom. men det gick iallafall att se en film som han var med i.
efter det så var han röst i horton hears a who. bitvis lite överdriven, men man slapp se minerna iallafall.

sen såg jag att yes man hade biopremiär. jag var lite skeptisk, så jag såg den aldrig på bio. sen var klas borta nån helg har jag för mig, så jag hade tankat den och såg den på datorn. och den var så fantastisk. en av de bättre filmer jag sett, lätt. den hade ett så jävla bra budskap. det slutade med att jag till och med köpte dvdn när den kom ut.

idag slog det till igen. en bra film med jim carrey. i love you philip morris. en riktigt bra film det med. och han är helt normal. inge överspel med fula miner och konstiga läten. utan man ser att han faktiskt är en riktigt bra skådespelare.

tack gode gud för att han insåg att han är bättre än ace ventura-filmerna! han kan ju faktiskt vara normal!! och tack för att han kan vara med i filmer som har en mening. jag älskar sånna filmer! om han kunde vara lite snygg också så hade det vart pricken ovanför i:et, hehe!



RSS 2.0