nathalielarsson

i fredags fick jag höra att jag skulle vara ledig måndag och tisdag, och börja jobba med ett nytt projekt på onsdagen. bra tänkte jag, då hinner jag lite ärenden på stan på måndagen. kliver upp, duschar. sen ringer kornboden, de behöver folk, så då fick jag hoppa in och jobba mellan 12-20.30. hem, sova. sen idag skulle jag på möte på arbetsförmedligen, och efter det skulle jag ringa ut och fråga om de behövdes folk idag med. de gjorde de, så då åkte jag ut och jobbade, fast bara 5 timmar. när jag kom dit hörde jag att projektet jag skulle börja med imorgon blev flyttat till fredag, så då var jag iaf ledig onsdag och torsdag, bra, tänkte jag, så jag hinner dom där ärendena på stan nån gång. och innan projektledaren gick så frågade hon " kan du jobba imorgon?"  haha, visst sa jag. pengar är pengar. men förmodligen bara halvdag, så jag kanske får halva dagen imorgon och torsdagen ledig.
det känns jobbigt, eftersom jag vart så inställd på att vara ledig. men jag borde väl bli halshuggen som klagar.
men absolut, jag ser framför mig att när jag blir gammal och tänker tillbaka på mitt liv, så kan jag ju tänka. "ja jag jobbade ju iallafall. jag hade pengar. men jag hade ingen tid åt nära och kära. men vad gör det, jag hade ju pengar".. för pengar är ju allt här i världen.. eller. är det?
visst, man behöver pengar för att leva. för att bo och ha råd med mat och nödvändiga saker som toapapper. sure. jag ska jobba skiten ur mig. eftersom det är de som behövs för att jag ska få pengar med min skitlön.

men nej, jag är inte bitter. inte då.