måste lätta på mitt hjärta
jag har aldrig gillat jim carrey. han är liksom lite för mycket. överallt och hela tiden med sina miner och läten. det har inte fallit mig i smaken helt enkelt. jag tror det började med att jag såg någon ace ventura, men det har jag egentligen inget minne utav. var väl rätt liten då.
sen såg jag mina, jag och irene. och efter det kunde jag inte se en carreyfilm helt enkelt. det blev för mycket och det funkade inte alls.
sen vet jag inte riktigt vilken av dom som kom först, the number 23 eller eternal sunshine of the spotless mind. eller, ja, jag vet att den sistnämnda kom -04 och the number 23 kom -07. men jag vet inte vilken som blandades in i mitt liv först. jag tror det kan ha varit eternal sunshine of the spotless mind. såg den hos klas bror, erik. hade ingen aning om vad det var för film, och hade jag vetat i förväg att det var en carreyfilm hade jag nog inte velat se den. men jag såg den, och att äntligen få se honom i en seriös och ordentligt spelad roll var en upplevelse. man såg att han faktiskt var en bra skådis. sen såg jag trailern på the number 23, har faktiskt fortfarande inte sett filmen, men att se ännu en film (trailer) där han spelar en seriös roll. det blev liksom konstigt.
det var fortfarande en väldigt svag linje på vad som var okej och inte med honom. men det gick iallafall att se en film som han var med i.
efter det så var han röst i horton hears a who. bitvis lite överdriven, men man slapp se minerna iallafall.
sen såg jag att yes man hade biopremiär. jag var lite skeptisk, så jag såg den aldrig på bio. sen var klas borta nån helg har jag för mig, så jag hade tankat den och såg den på datorn. och den var så fantastisk. en av de bättre filmer jag sett, lätt. den hade ett så jävla bra budskap. det slutade med att jag till och med köpte dvdn när den kom ut.
idag slog det till igen. en bra film med jim carrey. i love you philip morris. en riktigt bra film det med. och han är helt normal. inge överspel med fula miner och konstiga läten. utan man ser att han faktiskt är en riktigt bra skådespelare.
tack gode gud för att han insåg att han är bättre än ace ventura-filmerna! han kan ju faktiskt vara normal!! och tack för att han kan vara med i filmer som har en mening. jag älskar sånna filmer! om han kunde vara lite snygg också så hade det vart pricken ovanför i:et, hehe!
sen såg jag mina, jag och irene. och efter det kunde jag inte se en carreyfilm helt enkelt. det blev för mycket och det funkade inte alls.
sen vet jag inte riktigt vilken av dom som kom först, the number 23 eller eternal sunshine of the spotless mind. eller, ja, jag vet att den sistnämnda kom -04 och the number 23 kom -07. men jag vet inte vilken som blandades in i mitt liv först. jag tror det kan ha varit eternal sunshine of the spotless mind. såg den hos klas bror, erik. hade ingen aning om vad det var för film, och hade jag vetat i förväg att det var en carreyfilm hade jag nog inte velat se den. men jag såg den, och att äntligen få se honom i en seriös och ordentligt spelad roll var en upplevelse. man såg att han faktiskt var en bra skådis. sen såg jag trailern på the number 23, har faktiskt fortfarande inte sett filmen, men att se ännu en film (trailer) där han spelar en seriös roll. det blev liksom konstigt.
det var fortfarande en väldigt svag linje på vad som var okej och inte med honom. men det gick iallafall att se en film som han var med i.
efter det så var han röst i horton hears a who. bitvis lite överdriven, men man slapp se minerna iallafall.
sen såg jag att yes man hade biopremiär. jag var lite skeptisk, så jag såg den aldrig på bio. sen var klas borta nån helg har jag för mig, så jag hade tankat den och såg den på datorn. och den var så fantastisk. en av de bättre filmer jag sett, lätt. den hade ett så jävla bra budskap. det slutade med att jag till och med köpte dvdn när den kom ut.
idag slog det till igen. en bra film med jim carrey. i love you philip morris. en riktigt bra film det med. och han är helt normal. inge överspel med fula miner och konstiga läten. utan man ser att han faktiskt är en riktigt bra skådespelare.
tack gode gud för att han insåg att han är bättre än ace ventura-filmerna! han kan ju faktiskt vara normal!! och tack för att han kan vara med i filmer som har en mening. jag älskar sånna filmer! om han kunde vara lite snygg också så hade det vart pricken ovanför i:et, hehe!
Kommentarer
Trackback
