nathalielarsson

denna kommentar fick jag på detta inlägget. jag vet inte, ska man skratta eller gråta? jag klagar mycket. det vet jag. och det är mindre än hälften av allt jag känner som jag skriver här. det är det jag har min blogg för. jag skriver sällan när något är bra. då är jag glad åt det, och har inte tid att blogga. när jag är på dåligt humör känns det skönt att skriva några rader. jag skrev till och med i det där inlägget att jag borde bli halshuggen som klagar.
klart som fan att jag är glad att jag har ett jobb. det trodde jag alla förstod. det är inte roligt att bara gå hemma.

jag vet inte vad som gjorde mig mest upprörd faktiskt. är denna kommentar från någon jag känner? någon jag känner som inte ens törs skriva dit sitt namn och stå för sina åsikter? eller är det nån löjlig idiot som bara råkat hitta min blogg?

jag hoppas inte det är någon jag känner. det skulle göra mig besviken. jag trodde folk vågade stå för vad de tycker och tänker. men tydligen inte.

detta fick mig att tappa min blogg-gnista helt. eftersom enda gången jag skriver är när jag klagar, och folk uppenbarligen stör sig på det. vad ska jag då blogga för.