nathalielarsson

det har varit en omtumlande vecka. måndag och tisdag gick åt att vänta, hoppas och åter igen vänta på att hoppas på att 118 100 skulle ringa. dom gjorde inte det, och jag gav i princip upp och tänkte att jag kanske kunde hitta mig ett annat jobb istället. sen kring 18.30-tiden ringde de, och jag blev såklart glad. de ville att jag skulle komma på intervju i onsdags kl. 8.00. fint tänkte jag.
upp och där klockan åtta för att göra mitt bästa. jag hatar faktiskt arbetsintervjuer. det är så formellt och stelt. det känns inte bra helt enkelt. de frågar  "vem är då nathalie, vad är du bra på, varför ska vi anställa just dig?" jag tycker det blir knepigt att sitta där och försöka övertyga dom om att jag är den person de söker. jag tror väldigt sällan på mig själv, och det blir ju bra jävla svårt att få någon annan att tro på mig då.
jag gjorde hur som helst mitt bästa, och det räckte inte till. jag fick inte jobbet, och jag måste väl säga i efterhand att de var nog inte som jag trodde att de skulle vara. och det är inte ett "nathalie-jobb" helt enkelt. igårkväll och idag har varit lite utav en depp-dag, klart jag blev besviken ändå att jag inte räckte till och fick jobbet.

bara att bita ihop och fortsätta söka jobb nu då. ingen som hade något till övers?