nathalielarsson

jag blev utmanad av linda, och tro inte att jag antar alla utmaningar nu :P

Fyra tv program jag brukar se:
sveriges värsta bilförare
scrubs
vänner
i survived a japanese gameshow (innan de slutade gå)

Fyra saker jag gjorde i går:
vaknade på fel sida
var på stan en sväng med syster
lagade tacos hos erik
såg filmen bolt

Fyra saker jag längtar till:
en lägenhet
sommar
när jag o klas ska äta på en liten röd
att ha körkort så alla slutar tjata

Fyra saker som står på min önskelista:
en lägenhet
en bil
ett jobb med bättre lön
en lägenhet

Fyra saker jag avskyr:
städa
laga mat
falska vänner
arbetsförmedligen

Fyra saker jag tycker om att göra:
gå på bio
vara med nära och kära
åka bräda
lyssna på bra musik på hög volym

Fyra saker jag åt i går:
macka och multivitamin
bragokex med choklad
nån kladdkaka av nått slag
TACOS

jag utmanar: ingen, måste få slut på detta nu :P

i fredags fick jag höra att jag skulle vara ledig måndag och tisdag, och börja jobba med ett nytt projekt på onsdagen. bra tänkte jag, då hinner jag lite ärenden på stan på måndagen. kliver upp, duschar. sen ringer kornboden, de behöver folk, så då fick jag hoppa in och jobba mellan 12-20.30. hem, sova. sen idag skulle jag på möte på arbetsförmedligen, och efter det skulle jag ringa ut och fråga om de behövdes folk idag med. de gjorde de, så då åkte jag ut och jobbade, fast bara 5 timmar. när jag kom dit hörde jag att projektet jag skulle börja med imorgon blev flyttat till fredag, så då var jag iaf ledig onsdag och torsdag, bra, tänkte jag, så jag hinner dom där ärendena på stan nån gång. och innan projektledaren gick så frågade hon " kan du jobba imorgon?"  haha, visst sa jag. pengar är pengar. men förmodligen bara halvdag, så jag kanske får halva dagen imorgon och torsdagen ledig.
det känns jobbigt, eftersom jag vart så inställd på att vara ledig. men jag borde väl bli halshuggen som klagar.
men absolut, jag ser framför mig att när jag blir gammal och tänker tillbaka på mitt liv, så kan jag ju tänka. "ja jag jobbade ju iallafall. jag hade pengar. men jag hade ingen tid åt nära och kära. men vad gör det, jag hade ju pengar".. för pengar är ju allt här i världen.. eller. är det?
visst, man behöver pengar för att leva. för att bo och ha råd med mat och nödvändiga saker som toapapper. sure. jag ska jobba skiten ur mig. eftersom det är de som behövs för att jag ska få pengar med min skitlön.

men nej, jag är inte bitter. inte då.

gud vilken vecka. i måndags jobbade jag, sen var jag o tränade med linda. hade tränat i söndagen också, så jag var ganska slut. kom hem, stupade i säng, för att kliva upp på tisdagen och ha en dubbel körlektion 8.15. sen åka till jobbet, kom vid elva ungefär, så jag slutade halv åtta. kom hem, somnade redan typ halv nio.
sov till nio på onsdagen, upp och åka till körskolan 10.00. hade en körlektion, sen hade jag även min första uppkörning. kuggade, och vad jag kuggade på var inte så viktigt, jag klarade det inte, och jag får försöka igen. inte heller denna gång kommer jag gå ut med tiden i förhand, så ni behöver inte fråga. sen åkte jag till jobbet, kom dit vid halv ett, så jag jobbade till nio. hem, somnade ganska sent eftersom jag försökte vara lite social med en sambo som jag faktiskt har. upp idag, jobba som vanligt, 7.30 - 16. hem, äta middag, åka till stocke titt och göra upp en plan med kjell där. hem igen. ska kika lite på tv klockan åtta, sen stupar jag nog i säng igen.
imorgon jobbar jag 7.30 - 16, sen ska jag till stan en sväng, sen hem och fira min käre syster, som fyllde år i tisdags. sen lär jag nog somna rätt tidigt igen.

jag säger åter igen, vad har man för liv ? nu säger jag som han i programmet plus på ettan, ska det vara såhär? usch.

veckans guldstjärna går väl till klas som får stå ut med att jag knappt är vaken under den lilla tiden jag är hemma, och får stå ut med mitt taskiga humör och skjutsar mig till jobbet och hämtar mig varje dag. tack, jag älskar dig!

nu när det börjar närma sig alla hjärtans dag måste jag få påminna er om detta inlägget. jag måste bara få påpeka det iår också. jag hatar alla hjärtans dag. och jag måste vara världens bästa som skickar min karl till fjällen så han får köra skoter på alla hjärtans dag, är inte det kärlek så säg! låter honom göra något han älskar att göra, köra skoter :)
medan alla andra par gulligullar och köper saker åt varandra ska jag ägna lite tid för bara mig själv. ta en rejäl sovmorgon, kanske träna en sväng, bara vara.

däremot ska vi faktiskt gå ut och äta på en liten röd, den 4:e mars :) eller iaf där omkring. då har vi varit tillsammans i två år! det är sjukt. och sjukt bra :) så det är väl värt att firas lite extra med en fin middag, eftersom vi inte alls har särskilt mycket tid för oss själva för tillfället.

annars då? ingenting händer. jag är lika less som sist jag skrev. jag har inte mycket ork när jag kommer hem, hamnar oftast liggandes framför tvn, halvsovandes tills jag går och lägger mig. vilket liv jag har va? dock var jag och tränade i tisdags, kändes jätteskönt. idag hade jag körlektion direkt efter jobbet också, det börjar närma sig dagen med stort d. hehe. imorn ska jag på bio också, i taket lyser stjärnorna. sen lär jag nog vara rätt död kan jag tänka mig. som tur var kan jag lägga mig på en gång och behöver inte alls ha dåligt samvete över att jag inte är så särskilt social.

hoj för ett tag

imorse var påväg till bussen mot jobbet, och medan jag gick i tjugo minusgrader funderade vad värdelöst liv man lever egentligen. är det ett värdigt liv att kliva upp olagligt tidigt, jobba hela dagen, komma hem, äta middag. och sen vara helt slut? är det värdigt det? man ska försöka räcka till för alla, man ska göra saker man själv känner för. man kanske vill umgås med vänner, man kanske vill träna, man kanske bara vill ta det lugnt och se en film, umgås med sin sambo. man vill göra allt, men man orkar inget.
jag sover bra, jag är faktiskt relativt pigg iallafall när jag vaknar. jag är inte trött på jobbet. jag åker hem, äter middag. sen känner jag mig död. jag förstår inte vad det är för värdigt liv att leva så. visst, man har, på de flesta jobb, helgerna lediga. men dom tar slut innan de hinner börja.
men varför ska det vara så dag ut och dag in, resten av sitt liv? fan vad det suger att gå ut skolan och komma ut i arbetslivet. i skolan hade man det bra. man visste vad man skulle göra varje dag, när man var ledig och man hade sitt gäng som man alltid hängde med. helt plötsligt slängs man ut i arbetslivet. man har ingen aning om hur ens framtid ser ut. man tappar kontakten med sina kompisar. det är svårt att hitta nya.

jaja, ni tänker väl. "man tjänar pengar, då kan man göra något roligt sen" javisst kan man det. till vilken nytta? låt mig vara negativ, men man dör ju tillslut. jag tror inte man kommer ha nån nytta av de roliga man fick göra för alla pengar man tjänade under sin livstid.
såklart de skulle vara skoj att åka jorden runt, eller bara till nått land. jag har alltid sagt att jag vill det, och det kommer säkert vara en upplevelse när jag gör det. men i slutänden känns de inte värt det. först ska man slita som ett djur och vara död när man kommer hem. sen får man njuta en vecka eller två. sen är man tillbaka till slitandet. är de verkligen värt de?

jag känner jag mig nere, och det är nog dags att sova då.
och hoppas att jag vaknar upp imorgon, och tycker att det känns värt att gå till jobbet, trots att jag bara vill sova när jag kommer hem. ja, det kanske känns värdigt imorgon, vad vet jag. godnatt.